Nina Andersson – populärvetenskapligt filter personifierat

Nina Andersson – populärvetenskapligt filter personifierat

Nina Andersson är konstvetaren som brinner för att göra teknik begripligt och roligt för icke-tekniker. Idag arbetar hon som assistent åt Tele2s teknikchef Alexandra Drevenlid och beskriver sig själv som ett ”populärvetenskapligt filter” mellan den egna avdelningen och övriga företaget.

Nina, för dig är det här med att ha ena foten i tekniken och den andra i humaniora inte något nytt?

– Nej, jag kommer ifrån en familj med tekniker och programmerare och som estet var jag en uddafågel i sällskapet. Vi hade mest naturvetenskapliga diskussioner runt middagsbordet, och även om jag verkligen uppskattar den typen av samtal minns jag att jag ibland sa: Nej, nu får det vara nog, nu vill jag prata konst!

Men du började ändå läsa till civilingenjör i Uppsala?

– Ja, och det var väldigt intressant men efter en kort period kom jag på att jag ville bli konstvetare. Det blev studier i konst och en hel del annat, bland annat genusstudier på ett universitet i Skottland. En härlig blandning av samhällsvetenskapliga ämnen skulle man kunna säga.

Idag arbetar du som assistent till teknikchef Alexandra Drevenlid och ledningsgruppen. Berätta vad du gör på jobbet?

Jag bidrar med struktur till ledningsgruppsarbetet och är också ansvarig för att sätta ihop de kommunikationspaket som marknadsför teknikavdelningen. Skämtsamt brukar jag kalla mig för vårt populärvetenskapliga filter eftersom jag förvandlar det tekniska fackspråket till ett språk som alla kan förstå.

Vad är det som gör att du trivs med ditt jobb?

– Det är alla människorna som jag jobbar med. De är ett gäng kreativa, kompetenta och spännande personer som jag är stolt över att jobba med. Tekniker har en förmåga att se saker på ett andra sätt än vad jag gör vilket är oerhört inspirerande.

Du började ditt yrkesliv som konstvärd och guide på Liljevalchs. Är det något särskilt från tiden där som gjorde ett stort intryck på dig?

– Jag minns att det var fantastiskt att lyckas väcka ett engagemang hos dittvingade högstadieelever. Att ge dem verktygen som sätter igång fantasin och kreativiteten och märka hur de ser konsten på ett nytt sätt. På sätt och vis är kultur och teknik lika varandra där. Många älskar det och många förstår sig inte alls på det. Jag trivs väldigt bra i en roll där jag får göra information tillgänglig för dem som tycker att det jag berättar om är svårt. Oavsett om det är teknik eller konst.