Om Nicole Martini Fotograf: Nima Boustanian

Om Nicole Martini

Jag måste först starta inlägget med att säga, wow vad spännande detta ska bli! Framförallt att jag har fått äran att vara med i mentorprogrammet hos Tele2 men också för att jag ska få skriva om mina upplevelser som adept under det kommande året.

Min målsättning är också att skriva om tiden på universitetet, de projekt jag är inblandad i och att förhoppningsvis kunna inspirera och motivera!

Mitt namn är Nicole Martini och är 23 år gammal som sedan 2011 studerar till civilingenjör inom interaktion och Design vid Umeå universitet. Resan startade dock 946 km söderut, nämligen i Uddevalla, en stad som har brunnit ner och byggts upp 6 gånger och som trots allt har blivit hjärtat i Bohuslän.

När jag var liten var jag alltid omringad av traktorer och stora maskiner då alla somrar spenderades på mormors farm. Här fick vi hjälpa till att plöja åkern, köra gräsklippare och att mata små lamm med nappflaska. Denna tiden tror jag sådde ett litet teknikfrö inom mig som gjorde att mitt rum snabbt fylldes med M3-tidningar och TV-tittande framför formel1. Mina stora fritidsintressen är musik och dans och är något som har följt mig hela livet. Jag gick i musikklass från 4an till 9an och fick även göra TV-debut när jag var med i körslaget 2010. När jag var 6 år började jag dansa bugg vilket var jättepinsamt att berätta för sina kompisar och det slutade med att jag hoppade av och startade med Lindy hop och Boogie Woogie istället, vad gör man inte för att passa in som liten? När gymnasietiden skulle starta igång valde jag Teknik med inriktning mot media vilket gjorde att jag skjutsades in i teknikens värld och fick upp ögonen för både design och webbutveckling.

Att söka till mentorprogrammet såg jag som en perfekt möjlighet för att bredda mina kunskaper inom det område jag vill jobba med och även få lite insikt i hur tele2 arbetar och hur deras verksamhet ser ut. Men en annan viktig del är att få en mentor som vågar ställa lite obekväma frågor, någon man kan bolla idéer med och som blir en motivation -och inspirationskälla. Jag ser mentorprogrammet som ett sätt att få utvecklas som person och ta till sig andra perspektiv.

Jag har precis börjat mitt 4:e år av 5 på universitetet och snart bär av ut i arbetslivet. För mig blev det en kraftig omställning när jag började på universitetet. Att flytta hemifrån och ta tag i den norrländska kylan var tufft i början men framförallt tempot och de förväntningar som ställs när man börjar. Matematik har alltid varit en motgång för mig redan i mellanstadiet vilket har gjort att jag ett stundtals gånger har velat kasta in handduken och göra något annat. Men samtidigt som dessa dalar tycks ta över fyller universitetet upp med så mycket glädje. Jag har efter 4 år fortfarande inte hoppat av och envisheten fortsätter att trampa min cykel till skolan. Kanske är det Uddevallas historia som har satt sina spår, staden som bränts ner till grunden men som har lyckats komma upp ur askan gång på gång.

Vi hörs!

Nicole Martini